.: 

Jag och några vänner bestämde oss för att lära oss hur man surfar. Efter lite omkringkikande på internet hittade vi en surfskola i Indonesien där man för en relativt billig penning får både surfa, bo, äta och prata svenska med instruktörerna. Detta kändes betryggande då vi av någon anledning inte riktigt bemästrar ens skolengelskan vi lärde oss för snart tio år sedan.

Efter mailkontakt får vi reda på att det billigaste resorna hittar man på söndagar. Sagt och gjort, vi bokar in oss på en resa till paradiset en söndag i september. Nu återstår det bara att vänta ett gäng månader tills det äntligen blir denna söndag i september.

Helt plötsligt var det dags att åka. Packningen sker i sista minuten, det spelar aldrig någon roll hur mycket tid jag har på mig, det blir alltid stress till slut. Håller dessutom på att missa flyget pga en försovning. Tack TjockPer som väckte mig och kollat upp nya busstider åt mig när jag missat den planerade bussen.

Vi flyger med Malaysian airways vilket fungerar mycket bra. Jag lyckas aldrig sova på plan, men här fanns de fina tvskärmarna på stolsryggen framför. Så vi hade en resa med många filmer och olika tvspel att leka med istället för välbehövlig, men onåbar sömn.

Först flyger vi 11 timmar till Kuala Lumpur, där vi stannar i 3 timmar innan vi far vidare mot Bali, Denpasar. Jag har ett starkt minne av att man kan gå till en taxikur när vi kommer fram, för att få fast och billigt pris på taxi, istället för att behöva bli blåst direkt. Det dröjer inte länge innan mina resekamrater utnämner mig till sämsta guide dom någonsin rest med, då det verkar som kuren gått upp i rök. Vi får bli blåsta istället och åker taxi in till Kuta, 20 minuter bort. Väl framme så hittar vi ett hotell på Poppies lane 1 som hette Hotell New Arena. Runt 70 kr / natt per person för ett stort rum med tre sängar, AC, tv och en fin pool med bar i utanför. Har förstått att vi kommer få leva utan AC de närmaste veckorna så vi lyxar till det lite de första två nätterna i Kuta.

Dessa två dagar blir i shoppingens tecken. Kläder till sig själv och folk hemma inhandlas för struntsummor som man ändå försöker pruta ner till halva priset. Vi tänker även att vi ska förbereda oss lite inför den stundande surfingen och hyr bodyboards. Vågorna utanför kuta är tätt befolkade av likasinnade. Det är folk som försöker lära sig surfa lite överallt och man får passa sig för flygande brädor. Det dröjer ungefär en timme innan vi alla har skrapat upp bröstet mot brädan och får avbryta. Vi förbannar det faktum att vi när vi prutade inte fick billigare, utan fler timmar med brädan. Nästa gång kommer en rashguard att inhandlas, eller bodyboardas i t-shirt.

Två dagar på kuta räcker alldeles mer än väl. Det tar inte lång tid innan man tröttnar på alla försäljare som ska pracka på en de mest onödiga saker. Ännu jobbigare är alla taxichauförer som ropar ´transport´ och gör obscena gester med händerna. Vi förstår efterhand dock att det inte alls är obscena gester, utan att de visar hur de håller med händerna i en ratt och styr.

Äntligen dags att ta sig till Lombok för surf. Vi flyger från Denpasar igen för runt 300 SEK till den östra grannön Lombok. Det tar inte mer än en halvtimme att flyga, och sedan runt en och en halv timme taxi till surfcampet.

Dag 1

Vi kommer äntligen fram efter vad verkar vara en livsfarlig taxiresa. För det första är det ovant att åka på fel sida av vägen, för det andra verkar ingen bry sig om alla på moppe. Det blir omkörningar på båda bra och dåliga ställen, men så länge man tutar verkar det var ok att köra om var man vill. Men till slut står vi då i samlingsrummet eller vad man ska kalla det. Här finns sköna soffor, madrasser på golven projektor och filmduk, tvspel och massa annat skoj man kan göra. Man går omkring och hälsar på alla, kommer som vanligt inte ihåg ett enda namn efteråt. Vi får alla fylla i det obligatoriska ansvarsbefrielse pappret som säger att vi gör detta på eget ansvar och att vi kommer göra som coacherna säger och så vidare.

Sen fick vi höra alla förhållningsreglerna på campet, lite bakgrund om hur det kom sig att de startade detta, lite bakgrund om vilka coacherna, Olle, Scott och Alex var och hade varit. Fick även höra den oerhört goda nyheten om att det kommer filmas och fotas under hela campet, det kommer resultera i en surffilm med premiär innan vi åker hem, så får alla varsin kopia med sig hem! Perfekt.

Dag 2

Ett gäng som varit där i två veckor redan var upp med tuppen och åkte ut på morgonsurf redan vid 5 tiden. Vi andra, morgontrötta nybörjare gick upp till 8. Möttes av en stärkande grötfrukost. Efter en frukost med utsikt över vattnet och stranden så gick vi upp för att ha en teorilektion.

Det kändes som en seg start med att börja med teori, när det enda jag ville va ut och surfa. När det väl satte igång upptäckte jag att det kanske inte var en så dålig ide. Det är väldigt mycket att tänka på ute i vattnet.

Vi gick igenom hur vågorna här i Gerupuk ser ut. Det finns fyra olika spots att surfa, Don don, Insides, Outsides och Kids point. Var man ska befinna sig på vågen, var man inte ska befinna sig, vem som har förtur – hur ´kösystemet´ fungerar. När man paddlar ut bör man behärska turtleroll eller duckdive som gör att man inte blir spolad bort när vågorna sköljer över en. Efter några timmar var det dags att ta ut sina färdigheter i vattnet. Vi gick ner på stranden och Scott och Olle visade hur man ska ligga på brädan, hur en popup (´hoppet´ från mage till fötter på brädan) fungerar och lite mer teknik man bör kunna i vattnet. Sen var det dags att öva på att paddla. Vi paddlade runt i det lugna vattnet och blev helt slutkörda i armarna i vad som kändes som flera timmar. Vi övade popups och vändningar och paddelteknik. Slutsatsen man kan dra av första morgonen är att man borde ha tränat mycket mer än vad jag gjort innan man åker hit. När jag frågar runt verkar detta vara även den gemensamma uppfattningen.

När vi kommer tillbaka från allt paddlande väntar den första lunchen som består utav ris och en grönsaksgryta. Smakar fantastiskt bra för en utmattad surfare, om man får kalla sig för det. Man får även gratis vatten vilket är skönt. Det går åt vatten hela tiden och det känns bra att slippa gå till en affär för att köpa denna viktiga dryck.

Efter lunchen beger vi oss ut i vattnet igen för att öva mer paddling. Det känns verkligen som att man borde ha tränat upp sig hemma innan man kom hit.

Efter surfet spelar vi lite basket och mycket yatzy. Efter middagen är tanken att vi ska få se en instruktionsfilm om surfing. Tyvärr har en av de lokala barnen sprungit omkull och slagit sig och våra coacher får plåstra om. Det visar sig under dessa två veckor att nästan alla skador som uppstår på ön tas hand om av våra duktiga coacher. Vi tittar på en vanlig surffilm tills coacherna kommer tillbaka och visar filmen. Tyvärr har jag ingen aning om ifall den var bra eller inte då jag somnade direkt och vaknade då den var klar. Efter filmen var det sovdags och även fast jag redan sovit länge var det inga problem att somna så fort huvudet hamnade på kudden.

Dag 3

Det va uppe i ottan som gällde. Klockan ringde fem, efter att vi slängt i oss varsin pannkaka bar det iväg ut mot vågorna. Det kan inte varit varmare än 26 / 27 grader, så nästan att man sitter och fryser i båten. På håll ser man vågorna. Dom ser faktiskt ok ut, varken för stora eller för små. Vi är framme vid vågorna halv sex, inte en människa. Alex och Olle berättar att vi nu kommer ha runt en timme ensamma i vattnet innan allt annat folk kommer.

Vi åker till Insides, där försöker vi lägga oss i Line up som vi lärt oss, men driver iväg åt olika håll hela tiden. Det gäller att hitta riktmärken och hålla koll på dom. Inte en chans. Jag ligger långt bort från alla farliga vågor tills någon av coacherna ropar in mig. Väl på plats behöver man inte tänka alls. När rätt våg kommer hör jag, vänd dig om, paddla paddla paddla! Känner hur vågen sätter fart på mig och någon som skriker ”GO”. När man hör ”GO” är det meningen att man ska ställa sig upp. Det är vatten överallt och jag ramlar såklart av. Det är skönt att vi surfar över ett rev, då vågorna inte bryter vid sidan av revet. Precis som vi gick igenom på teorin kan man paddla tillbaka utan att bli dränkt som vid ett strandbryt.

Det går ungefär lika bra / dåligt för alla. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det är oerhört mycket jobb med att surfa. Man kan räkna de gånger jag står upp på en hand och det är i vitvattnet, inte i vågen så att säga. Men det spelar ingen roll, jag har hur kul som helst!

Det dröjer inte länge för än det kommer fler folk och det genast blir lite läskigare. Man vill helst inte ligga i vägen för någon och jag böjar bli trött.

Vi åker hem för lunch. Det blir pasta med grönsaksröra, oerhört gott efter en morgon ute i vattnet. Vi får höra att vi ska iväg och surfa igen vid 11.30, ett par timmar kvar. Man hinner sova en skvätt och umgås lite med de andra och höra hur det gått under morgonen.

Så åker vi då ut till Don don, där är det lite mindre vågor och så här mitt på dagen blåser det lite mer. Blåsten gör att vattnet inte ligger lika stilla, och man får det i ansiktet när man paddlar. Jag är fortfarande trött sedan morgonen och känner igen att man borde ha tränat mer innan man kom hit. Det blir inte så mycket vågor för mig, men det är kul i alla fall.

När vi kommer tillbaka är alla rätt slutkörda och det visar sig att jag glömt att smörja in ryggslutet och bränt mig, vilket folk tycker är kul. Efter middagen sitter vi uppe ett tag och spelar yatzy, och går till sängs tidigt. Sover som en stock före klockan 22.00.

Dag 4

Vaknar vid fem igen, trött men försöker tagga upp för surf. Vi åker inte iväg för än klockan blivit 6 då vi måste vänta på att tidvattnet är bra. När det är för högt bryter inte vågorna, när det är för lågt är det för grunt för oss nybörjare. När man surfar över ett rev är det inte lika skönt att slå i botten som på ett strandbryt. Det gör inte så mycket att vi måste vänta då alla är trötta och ovana i surfmusklerna. Vi åker till Don don, det är lite bättre än igår, inte större vågor, men det blåser mindre. Det går bättre och bättre för alla och man märker redan att folk blir mer och mer taggade. Fler och fler ställer sig upp i vitvattnet. Efter ett tag åker vi tillbaka till campet för grötfrukosten med kanel som smakar underbart. Jag lägger mig för att vila innan vi åker iväg igen strax efter 12 tiden. Vi åker tillbaka Don don och det är som på morgonen, folk ställer sig upp lite då och då. Det är väldigt bra pepp ute i surfet, så fort någon ställer sig upp vrålar alla andra av lycka. När coacherna knuffar in någon i vågen skriker vi alla ”Paddla! Paddla! Paddla!”. Man får alltid en liten extra energikick när folk är taggade och glada.

På kvällen har vi ett yoga pass. Jag har aldrig provat yoga och är lite skeptisk till det hela, men eftersom de flesta andra är med så böjer jag mig för grupptrycket. Det var precis vad jag behövde. Uppvärmning, stretching och avslappning. Vi tyckte allihopa att det var bra och bestämmer oss för att fortsätta med detta under våra två veckor på campet.

På kvällen tittar vi på film, det är svårt att hålla sig vaken, men jag lyckas. Efteråt är det sovdags.

Dag 5

Idag delar vi upp gruppen i två mindre grupper. En grupp tar sig ut och surfar mellan 07.30 och 10.00 den andra mellan 10.30 och 14.00. Idag har jag en mindre bra dag, missar mina popups och tajmar fel. Känns som jag tappat stinget på något sätt. Fast det är alltid kul att se sina kamrater lyckas bra. Jag är med på det tidiga sessionet och när vi kommer tillbaka övar jag popups på land tills jag känner att det sitter. Det är något jag borde göra oftare: tränat innan jag kommit hit och att fortsätta träna popups under tiden jag är här, kanske jag slipper dessa dagar då jag inte lyckas.

Då vi kommit tillbaka från surfet redan vid tio så har vi hela dagen på oss att utforska ön. Vi tar en sväng genom byn för att stödja den lokala handeln och köper en hel låda med Beng-beng, det lokala och oerhört billiga godiset. Efteråt så lär vår resekamrat Jenny oss den viktiga konsten att räkna antalet streck i varje bokstav för att därefter lägga ihop alla streck i hela ord. Hon är själv oerhört snabb på detta. Daniel – 9 streck, Emil – 5 streck, Martin – 12 streck, om inte jag har fel. Tänk om man själv hade den talangen, då skulle man minsann inte behöva jobba mer. ...eller?

Dag 6

Surf vid 8. Idag är Mann tillbaka. Mann är en av de lokala surfinstruktörerna och var tydligen en av de som tog surfingen till ön för många år sedan. Måste bara ta några rader till att berömma Mann, Danker och Johnsson som är våra lokala coacher. Dom är helt otroliga på att hjälpa oss surfa. Johnsson besitter en förmåga att se in i framtiden några minuter och se när de största vågorna kommer. Varje gång han säger; ”Big one is coming” så är det dags att paddla för allt man orkar ut, strax efteråt kommer det alltid enorma vågor som brukar skölja bort alla som inte hinner med. Mann är en surfgud som ofta surfar stående på huvudet istället för på fötterna, som annars är brukligt. Danker är konstant glad och jag såg inte honom utan ett leende på läpparna en enda gång under resans gång. Dessa tre är till oerhört stor hjälp ute i vattnet, även fast de ännu inte kan säga mycket mer än; ”Jävla japaner” och ”stor våg” på svenska.

Det går bättre att surfa idag, mycket tack vare att jag övat popups så mycket under gårdagen och lite på morgonen innan vi gav oss iväg. Tänk att det behövs så lite för att man ska ha så kul. Jag lyckas ställa mig upp ett par gånger och flera timmars paddlande glöms helt bort.

På kvällen är det prat om att vi ska åka in till ett lyxhotell för att äta en köttbuffé. Det vattnas i munnarna på alla tills vi kommer på att vi inte har någon transport och får ta det några dagar senare istället. För mig spelar det inte så stor roll, jag äter med glädje maten på campet. Nyttigt och gott.

Efter middagen är det fotovisning på stora duken. Vi tittar på några av de kort Scott har knäppt och alla får tips på vad vi kan förbättra. Det känns väldigt välbehövligt. Det ser inte ut likadant i verkligheten som det gör i fantasin när jag surfar.

Dag 7

Idag blev det inte surf förrän vid elva. Det har regnat hela natten vilket är lite konstigt då det inte är regnperiod. Folk är inte störtsugna på att ge sig ut i vattnet på grund av regnet, men vad bättre kan man göra än att surfa? Blöt blir man ju i alla fall. När vi till sist åker ut är det jättemånga båtar vilket betyder jättemycket folk där. Stannar ändå och surfar till klockan blir tre och har hur kul som helst. Surfar mitt första face idag, vilket betyder att man inte åker rakt fram i vitvattnet, utan att man svänger med och följer vågen i sidled så att säga. Först nu känns det som att mina tidigare snowboardkunskaper är till någon nytta. Det går att jämföra denna känsla med snowboardåkning i djupsnö tycker jag.

Kommer tillbaka till campet hungrig som en varg och äter som en gris. Efter maten spelar vi wii sports på nintendot. Har inte provat detta för, men tycker att det är väldigt kul. Jag får stryk i både bowling och golf innan det är dags för att ha en till teorilektion. Under denna lektion får vi lära oss hur vi ska bete oss om vi vill fortsätta surfa. Vi går igenom hur vågor blir till, vad man ska titta efter för väder och förhållanden och för surfspots om man vill ha bra vågor.

På kvällen är det pokerturnering som jag inte deltar i, då mitt pokeransikte är känt för att visa exakt vad jag har för kort. Vi andra spelar hjärter tills strömmen går. Detta är tyvärr något som händer då och då i Gerupuk. Som tur är har vi med oss pannlampor och det finns stearinljus, så vi hinner avsluta omgången. På övervåningen försökte folk för tredje dagen i rad titta på Shooter, men blev alltså denna gång avbrutna av strömavbrottet. Haha...

Dag 8

Upp klockan 8 för att surfa, men tidvattnet är inte riktigt bra än, får vänta ett tag innan vi åker ut. Det ger oss tid att öva lite popups vilket alltid är bra. Ännu en bra session med många vågor även fast det är ganska mycket folk i vattnet.

Efter surfet åker vi in till Praya för att titta lite på man lever på fastlandet. Det är varmt och vi åker i världens kanske obekvämaste bil. Vi traskar omkring lite och blir utstirrade som om vi satt i en bur på ett zoo. Jag får en känsla av att det inte är så många turister som har vägarna förbi här. När vi äter lunch stannar det två killar på moppe som tittar, pekar, säger något på indonesiska och skrattar. Vi tittar tillbaka pratar svenska och skrattar. Tror och hoppas att dom inte förstod oss. På kvällen blir det fest, så vi köper med oss lite öl och chips till resan hem. När vi sen kommer hem står Alex och steker hamburgare. Middagen blir suverän och festen tar vid. Empa går och lägger sig vid tio, jag å märta vid elva. Blir inte den urladdning jag tänkte att det skulle bli. Är helt enkelt för trött. De andra verkar däremot taggade och pigga och håller igång ända till tolvbläcket.

Dag 9

Det blir inget surf för än vid 11 vilket är soft då de flesta är rätt så slitna. Inte minst jag, även fast jag var en av de första i säng. Vågorna börjar bli lite större nu, och vi har hört att om några dagar

blir det riktigt stort. Det känns bra ute i vattnet, bakfyllan känns knappt så länge man får någon våg då och då. Surfet känns så sjukt bra nu. Man ligger och paddlar hela dagarna, fångar kanske var 6,e våg, men så fort man gör det glöms allt annat bort! Det enda som räknas är att man fick surfa och att man förmodligen snart får göra det igen. All utmattning man känt är som bortblåst när man paddlar tillbaka och man är som pånyttfödd. Det går bättre och bättre hela tiden också. Det känns verkligen bra att vara här i två veckor. Dom där kurserna man kan ta på t.ex Kuta, Bali är inget värt alls. Här får man surf varje dag med samma coacher, och uppföljning på kvällarna. Fotovisningen för några dagar sedan har hjälpt och det känns som om jag har bättre fotisättning och position på brädan nu.

Denna kväll blir det köttbuffé på novhotell. Precis vad som behövs efter en blöt kväll med ölen, och en blöt dag i vattnet. När vi kommer fram får vi se att det inte är köttbuffé, utan around the world-buffé. Det finns allt möjligt att välja mellan och jag äter tills jag nästan kräks. Sen är det dags för efterrätt.

När vi kommer hem är det ganska lätt att somna faktiskt.

Dag 10

Vågorna är ännu större idag. Vi åker till Kids point istället för Don don där vi varit de senaste dagarna. Vågorna är lite snabbare och det är mycket folk i vattnet. Jag har för dagen tagit mig vatten över huvudet och valt en lite mindre bräda. Med en mindre bräda är det svårare att ta vågorna, men lättare att svänga när man väl kommit upp. Jag lyckas inte ta en enda våg, så märker inga fördelar med denna bräda. Det går däremot bra för många andra som kör på dom vanliga longboards vi haft hittills. Hela sessionet avslutas med att jag skickar in min bräda i Alexs bräda så att hans nose bryts av i min, som får ett stort hål i sig. Idag var ingen bra dag i vattnet.

När det är så stora vågor som det är nu bryter dom på ett ställe precis utanför campet. Vi döper stället till Freddys point eftersom Freddy inte följer med till Kids point utan stannar där och surfar. Det är inte stora vågor, men han får ändå ganska långa åk. Det är även ett par lokala ungar som surfar Freddys. Trasiga brädor och nakna ungar. En det bodysurfar på plankor. Helt underbart! Surf som det ska vara, ingen stress, bara lek.

På kvällen provar vi spelutbudet, vi börjar med risk. Ingen av oss orkar läsa igenom bunten med regler. Vi plockar fram kortleken och blandar ihop några kortspel tills vi har ett helt eget. Vi döper spelet till Lombok. Efter ett tag tar spelet helt plötsligt slut utan att vi lyckats utse någon vinnare. Då spelar vi yatzy igen istället. Snart bestämmer vi oss för att aldrig mer spela yatzy, det är egentligen inte så kul. Sen är det sovdags.

Dag 11

Då har tidvattnet vänt och det var dags för morgonsurf igen. Klockan 5 ringde klockan, jag vaknade vid 10 av alla flugor som också vaknar när det blir ljust. Kroppen var tydligen alldeles för trött för att ta sig upp så tidigt. Åker ut senare till Kids point igen. Idag har jag en vanlig longboard och tar massor av vågor. Tar inte ens hjälp av en coach idag. Det känns hur bra som helst, jag hittar egna riktmärken och kan ligga själv och förutspå när vågorna blir bra. Jag får ganska många, men blir indroppad på nästan varje gång. Det gör inte så mycket eftersom jag är så glad över att kunna paddla in själv! Jag är oerhört glad över att ha hunnit med att lära mig detta dagen innan vi ska åka hem. När jag sen pratar med mina kamrater så berättar dom att jag inte alls ska åka hem dagen efter. Min kära kamrat Empa har lurat mig, och jag har en hel extradag på campet! Dagarna går verkligen fort här. Det är inte rätt ställe att komma till om man vill festa och leva om. Antingen surfar man eller så sover man.

Dag 12

Nu är det sista heldagen på campet, så vi sliter oss upp tidigt till morgonsurfet idag. Man blir verkligen trött i kroppen av att vara här. Lugn i själen, men trött i kroppen. Det känns när vi sitter i båten på väg till Don don. Det är lite kallt och alla är tysta. När vi väl ligger i vattnet känns det varmare och när vågorna väl kommer så är man pigg och på helspänn igen. Så här tidigt på morgonen har vi alltid vågorna för oss själva, så det gäller att utnyttja det till max. Att surfa är verkligen roligt. Vi kommer snabbt tillbaka i huvudet och skriker och tjoar på varandra igen, ”Paddla! Paddla! Paddla!” När allt annat folk dyker upp känner vi oss snart tröttare igen och det blir inte ett så långt session.

Hemma på campet börjas det så smått packas ihop och sovas ikapp lite. När vi får in lunchen bestående av grönsaksröra och pasta igen så känns det lite som det är dags att komma iväg lite och äta annan mat. Även fast det är gott, så är jag sugen på kött och flott.

Jag följer med på eftermiddagssrufet också. Det är inte alla som orkar, men jag känner att när jag ändå är här är det lika bra att köra hela vägen ut. Det är precis lika kul som vanligt. Man känner sig fortfarande frustrerad när man misslyckas med att ta vågorna, men när man väl får en så är allt sånt bortblåst. Efter en helt underbar våg så paddlar jag tillbaka till båten och känner mig nöjd med dagen, även fast jag hade lite ork kvar i kroppen till fler.

På kvällen är det premiär på den nya surffilmen som skapats under dessa dagar. Scott har filmat och fotat hela tiden och nu de senaste dagarna jobbat kvällstid med att klippa ihop filmen. Musiken är den som spelats mest under tiden här. Det blev en helt underbar film! Den fångar precis känlsan av att vara här. Alla är med och det är både fina vågor och fina fall som syns. Vi får alla varsin cd-skiva att ta med hem. Perfekt att ha hemma i höstrusket när man vill tänka på något kul.

Dag 13

Sista surfet! Vår taxi till flygplatsen går vid 10, så vi hinner med morgonsurfet. Jag gör samma sak som igår, efter en bra våg får det vara nog. Jag vill inte avsluta med att misslyckas den sista timmen i vattnet. När vi kommer tillbaka hinner vi äta, och sen är det dags att ge sig av.

Det har varit två underbara veckor på Surfcamp Lombok. Även om det kan bli lite långtråkigt ibland så har det varit perfekt. Avkoppling med fokus på surfet. Jag har verkligen utvecklats mycket, mycket snabbare än om jag skulle ha försökt lära mig surfa på egen hand. Det är helt perfekt att bo och leva med surfet så att säga. Alltid kunna få tips, både ute i vattnet, och på land när man inte är mitt uppe i det.

När vi landar på Bali igen, hittar jag direkt taxikuren jag letade efter i början. Den finns på inrikesflygplatsen! Vi åker tillbaka till lyxhotellet där vi började resan med en billig taxi för fast pris. Ligger i i poolen och dricker öl och möter upp med ett helt gäng från campet och tar en sista fest. Jag kommer hem vid halv sju på morgonen och är ganska sliten hela vägen hem till Sverige.

/ Daniel